Kvällarna hos oss....

Ja det är inte alltid så himla muntert hos oss småbarnsföräldrar. Inte tråkigt heller men låt mig säga så här: orken tryter rätt rejält när man blir väckt kl 6 VARJE morgon....och ska göra allt som behövs i livet med såväl arbete, hushållsarbete, umgänge med familj och annat smått och gott. Jag och min sambo tycker väldigt mycket om varandra men mellan varven sliter vi vårt hår över hur man får ihop relationen när man lever ett sånt här liv....och sedan följer stunder då vi tillsammans planerar hur lugnt och skönt vi ska få det om sisådäringa 10-12 år , när Leon är självgående och vi inte har några andra barn än honom i hemmet och vi kanske har skaffat oss den där våningen på Söder och kan ägna våra söndagar åt museibesök och långa härliga stadspromenader.....:)

Imorgon är det jobb igen - då ska vi båda vara våra gamla vanliga aktiva och engagerade och drivna jag igen. Tills dess halvligger vi trött i soffan och bloggar respektive spelar spel i i-Phonen. Det är den nivå våra hjärnor orkar prestera på nu....

PS! Halv åtta hos oss med Almas meny var väldigt väldigt god! Det var ett ypperligt sätt att få alla ungar att äta mycket grönsaker att ha en förrätt som bestod av grönsaker och dip, men det gjorde oss så mätta att det blev en hel Tacopaj kvar att festa på under veckan som kommer....Yippeeee.....!!!!

Halv åtta hos oss....

Idag börjar vår familj med något riktigt roligt: Halv åtta hos oss :)

Det började som ett utkastat förslag från mig som jag inte riktigt trodde att mina (ibland lite slöa) ungar skulle nappa på. En kollega hade introducerat detta i sin familj som består av två nästintill vuxna barn, och med tanke på att mina barn är i ålder 10-17 så var jag inte alls säker på att de skulle vilja eller våga. Men nästan alla högg direkt och kände sig jättesugna. Så först ut idag är lilla Alma. Min lilla tioåring har ingen större matlagningserfarenhet så hon valde lite enkla rätter: grönsaksdip till förrätt, tacopaj till varmrätt och exotiska frukter med glass till efterrätt. Jag sitter just nu och hör hur hon huserar i köket - jätteseriös och jättenöjd med sitt val av mat! :)

Annars så är det i princip bara jag och min sambo som lagar mat i det här hushållet, men en liten liten förhoppning finns om att åtminstone de stora barnen ska uppleva att det är lite trevligt att laga mat och kanske göra det självmant efter det här :)

Nu ska jag gå och äta.....<3

Vad är det som bildar en personlighet - egentligen.....?

Jag, som är psykologilärare, vet ju att det diskuteras väldigt huruvida arv eller miljö är viktigast när en människa danas till sin personlighet. Det finns forskning som visar att tvillingar som separeras vid födseln eller strax efter och som senare sammanförs uppvisar extrema likheter vad gäller tycke och smak och rörelsemönster - vilket tyder på att vi ärver mycket av det som är "vi". Å andra sidan finns det forskning som visar att adopterade barn - utan blodsband till sina föräldrar - får större likheter med sina nya föräldrar än vad som är förklaringsbart....dvs - även miljö påverkar vår personlighet på ett väldigt starkt sätt.

Sedan finns det ju genderforskningen som visar att föräldrar behandlar sitt barn utifrån föreställningar om det kön barnet har: i en undersökning där man observerade nyblivna föräldrar och deras bebisar (som alla vägde runt tre kg vid observationstillfället) så såg man att flickföräldrar tog emot sitt nyfödda barn med utrop som "å vilken liten liten flicka...." samtidigt som pojkföräldrar med barn i exakt samma viktklass bemötte sitt barn med "du var en stor och stark pojke minsann...."! Genderforskningen har också visat att vi tenderar förstärka våra söner till typiskt "manliga" beteenden och intressen och våra döttrar till typiskt "kvinnliga" diton.

Sist men inte minst finns ju syskonforskningen som hävdar att platsen i syskonskaran avgör om man blir tävlingsinriktad eller mjuk, ledare eller ensamvarg.

Vart vill jag komma med detta resonemang då? Jo, jag har fyra barn som alla är sprungna ur mina gener och uppfostrade av mig (dock inte enbart, men ändå....)....och ingen är den andra lik. Tre är söner och inte ens de är särskilt lika varandra. Återstår att skylla alla olikheter på deras olika placering i syskonskaran, men det köper inte jag. Det kan inte vara placeringen i syskonskaran som gör att min äldsta son, som idag är 17, älskade att leka riddare och tjuv och polis när han var liten medan hans yngre bror som är 14 idag helst lekte att han var en dinosaurie eller något annat väldigt farligt rovdjur och att deras nu tvåårige lillebror formligen ÄLSKAR alla motorfordon och inte pratar om annat än om bilar, flygplan, tåg och motorcyklar.

Vad är det som bildar en personlighet - egentligen? :)

nelly.com

Jag har blivit nelly.com-beroende. Det är inte klokt hur mycket fina saker de har på sin sajt. Jag vill ha allt. Och särskilt sugen är jag förstås på vår- och sommarkläderna - och skorna - (bara för att det är isigt och snöigt och dunderkallt ute fortfarande....)

I vilket fall som helst så ville jag tipsa om en trevlig tävling som de har just nu - man kan vinna presentkort på 5000 kronor på deras sortiment om man löser en uppgift. Jag har precis klarat av den - det var lite trixigt men till slut lyckades jag!!! :)

Gå in på: http://www.anp.se/newsletter.asp?sqid=1113523&sid=464558417847475F407449465043 och scrolla ner i nyhetsbrevet till slutet så hittar ni tävlingen....

I väntan på att jag ska inkassera min vinst så lägger jag upp en vill-ha-bild från deras sortiment....och håller tummarna hårt hårt.....

Vi går mot ljusare tider...

...och då menar jag för att lilleman är på väg att bli frisk. Hur vet man det? Jo, för nu har han helt plötsligt hittat tillbaka till sin normala aktivitetsnivå och gamla morsan har inte riktigt hängt med....

Förutom att kissa på ryamattan i storarummet så har lille herrn idag hunnit med att riva ut jäääättemycket toapapper när han ville torka näsan, slita ut mattan i sitt rum för att han ville dammsuga UNDER (när mamma bara tänkte dammsuga ÖVER), stänga av och sätta på DVD:n (fast han mycket väl vet att det är den största dödssynden av dem alla) och så nu: kasta sig över mammas dator när mamma går ut och tar hand om diskmaskinen en kort stund.

Puh. Det ska bli lite semester att gå in och jobba ett par timmar i eftermiddag.....

Från nedkissat storarum till fest....

...eller i alla fall planering för en god middag.

I helgen kommer min sambos äldsta dotter med respektive hit. Hon fyllde år i går - Grattis! - och vi har bjudit hit hennes bror och hennes farmor och farfar för att vi alla ska äta lite gott och fira henne.

Jag gillar familjemiddagar mer än något annat men jag känner ibland att jag inte får till det så som jag skulle vilja, vare sig när det gäller dukning eller maten eller för den delen stämningen heller. Det tråkiga är att om jag frågar min familj så visar det sig nästan alltid att det är jag som har alldeles för höga krav på mig själv, och att alla andra varit supernöjda med allt!

Nu ska vi då ha middag igen och jag funderar över 1. hur jag ska kunna duka lite bättre än förra gången då duken inte täckte hela bordet....:) (vårt bord blir nämligen väldigt långt när vi lägger in iläggsskivan, vilket är ett måste nu när vi ska vara 12 stycken) och 2. vad vi ska servera som är lättlagat och jättegott och passar alla, såväl unga som gamla och gravida (det är INTE jag som är gravid...det räcker nu :) )......

Tips mottages tacksamt. Under tiden ska jag surfa runt och titta på inspirerande dukning och menyförslag samtidigt som min fortfarande sjuke lille son ligger bredvid mig i soffan och kollar Bolibompa....:)

Potträning

Det har en längre tid varit dags att ordentligt börja potträna mitt fjärde barn men det visar sig då att potträning är inte något som görs lika lätt hos varje barn. Min första son Simon - som idag är 17 och världens tröttaste - var jättesnabb på att fatta galoppen och var helt blöjfri dagtid när han var 1.5 och helt blöjfri nattid när han var 2. Elias - som idag är 14 - och Alma - som snart fyller 11 - var lite mer normala. De pottränade och det blev väl en och annan liten olycka men inget värt att nämna.

Så kommer då lille Leon in i våra liv. En jätteintelligent och rolig kille som idag - när han är 2 år och 1 månad - pratar fyra-fem-ordsmeningar och är jätteduktig på att förstå såväl skämt som allvar....men inte hur det förhåller sig med relationen kiss-bajs-potta.....

Idag vaknade han med ett ryck och började genast beklaga sig över att blöjan gjorde ont och jobbade frenetiskt med att få av sig såväl pyjamas som blöja. Med lite hjälp från mig var han snart frigjord från blöjan och tog istället på sig pyjamasbyxan enbart. Jag kan förstå att det är skönt, men som mor vill man ju gärna slippa det som sedan hände.

Ner till kök och storarum, under förmanandet "glöm nu inte att du inte har blöja på dig". Jag börjar plocka fram frukost medan Leon ställer sig i storarummet och tittar på Bolibompa. Plötsligt ropar plastsyster "Nej nej nej"! Jag springer in till storarummet....bara för att se lille Leon stå rakt upp och ner som om inget händer medan det formligen skvalar utmed benet av kiss som snabbt sugs upp av den fina ryamattan under honom......

Vad göra? Varje gång jag försöker visa honom på pottan så skriker han hysteriskt. Han vill inte sitta på toaletten heller, men han gillar inte blöja och vill gärna vara blöjfri. Det är ju bara så synd att han inte hajar att om man ska vara utan blöja så måste man också gå på pottan eller toaletten. Det passar sig liksom inte att bara kissa rakt upp och ner där man befinner sig - om man uttrycker sig milt....

ShabbyChic har kommit in i mitt hus

Jag är en person som har väldigt svårt att vara inaktiv. Det närmaste lugn och ro jag kan komma är när jag sitter i soffan med min laptop och surfar runt på intressanta sajter samtidigt som jag sneglar på teven. När mina barn är sjuka blir det således ibland lite lappsjuka på mig. Igår och idag löste jag dock detta problem väldigt bra.

När Leon legat avtrubbad framför teven har jag först surfat runt och tittat på inspirerande heminredningssajter med jättefina ShabbyChic-miljöer, och sedan gick jag kaxigt till verket i mitt eget hem: med hjälp av lite gammal restfärg från vår väggmålning i storarummet målade jag först en tidningskorg (som inte blev jättebra på bara en strykning utan behöver ytterligare fix innan jag vill visa den) och sedan en liten ful mörkbrun kruka.

Lite sandpappersslipning och ett spetsband senare fick jag en alldeles bedårande liten ShabbyChic-kruka! Jag är jättenöjd, och det här var sannerligen inte sista ShabbyChic-detaljen i vårt hem....i alla fall om jag får bestämma....- och det får jag nog för det mesta...:)

Inspiration till min kruka fick jag genom diverse härliga ShabbyChic-bloggar och -butiker....tex krukorna nedan som är från http://www.magasinkrantz.se

Sjukdom sjukdom sjukdom

Ja hur överlever man livet som småbarnsmamma med vabbande och smittor och sömnlösa nätter och oro - och hur får man förhållandet att klara de påfrestningar som uppstår och hur klarar man att möta de problem som uppstår på arbetet och vad känner de stora barnen?

Livet som småbarnsförälder är kantat av dåliga samveten och upplevelser som man helst skulle vilja vara utan. Jag hann jobba tre dagar efter sportlovet innan min lille gosse fick 40 graders feber och jag insåg att jag inte skulle kunna gå till jobbet på ett antal dagar - IGEN! Alltsedan han började på dagis så har jag fått varva arbete med vabb på ett sätt som gör att jag nästan skäms över att möta mina kollegor. Särskilt tungt känns det eftersom jag har en arbetsledande befattning då jag känner att jag borde vara närvarande ALLA dagar för att ha kontinuerlig koll på vad som händer. Men vad gör man som småbarnsförälder? Man kan ju inte välja bort sitt föräldraskap. Och förresten så vill jag inte det heller.

I onsdags insjuknade Leon i hög feber. I söndags åkte jag med honom till närakuten i Huddinge för han hade försämrats i andningen, och där fick han utlåtandet lunginflammation. Vi fick inhandla antibiotika och åka hem med vetskapen om att veckan som kommer skulle bli en vabbvecka.

Det första som händer är att min sambo uttrycker enorm oro över att behöva vara hemma eftersom han - som också har en arbetsledande befattning - har en vecka fylld av viktiga möten. Jag har ju också en vecka fylld med viktiga möten, men där och då bestämde jag mig en gång för alla: NÄR MITT BARN ÄR SJUKT SKA JAG INTE TVEKA EN SEKUND ÖVER VAR JAG SKA BEFINNA MIG! Jag är ju först och främst Leons mamma. Jag vill finnas hos honom när han är sjuk och jag vill vara den som tar hand om honom. Jag är till för mina barn och mitt jobb är till för att jag ska kunna göra det bästa för mina barn - det är inte tvärtom.

Sedan talade jag idag med en av mina kollegor och fast jag hade bestämt mig för ovanstående, så hör jag mig själv ursäkta mig för att jag nu är borta och att jag inte gjort vissa saker och glömt bort andra osv., varpå hon så underbart svarade: Men vi är ju faktiskt fler här som borde kunna göra det där när du är borta!

Hon har rätt. Jag har rätt. Det är viktigt att det flyter på jobbet, men det ska inte vara avhängigt av om jag är där eller inte. Jag ska kunna ta hand om det viktigaste jag har, och jag ska göra det utan att känna press.....

Bilden visar för övrigt hur bra man kan ha det då man är sjuk: då är det soffan och Ballerinakex som gäller....och det går ju inte av för hackor :)

Nytt försök

När det nya året 2011 startade, bestämde jag mig för att på ett seriöst sätt försöka blogga om mitt liv som mamma. Jag valde blogg.se som portal för att det kändes som en enkel adress att hitta till, men var inte nöjd med vare sig utseendet på bloggen eller de möjligheter som fanns att utforma en egen stil på bloggen, så efter tre inlägg så självdog mitt intresse.....

Men NU NU NU så har jag bestämt mig för att jag visst ska blogga - och det ska vara på en härligt kreativ bloggportal som ger mig chansen att uttrycka mig såväl visuellt som verbalt. Se här: mymammamialife.blogspot.se :)