Ja hur överlever man livet som småbarnsmamma med vabbande och smittor och sömnlösa nätter och oro - och hur får man förhållandet att klara de påfrestningar som uppstår och hur klarar man att möta de problem som uppstår på arbetet och vad känner de stora barnen?
Livet som småbarnsförälder är kantat av dåliga samveten och upplevelser som man helst skulle vilja vara utan. Jag hann jobba tre dagar efter sportlovet innan min lille gosse fick 40 graders feber och jag insåg att jag inte skulle kunna gå till jobbet på ett antal dagar - IGEN! Alltsedan han började på dagis så har jag fått varva arbete med vabb på ett sätt som gör att jag nästan skäms över att möta mina kollegor. Särskilt tungt känns det eftersom jag har en arbetsledande befattning då jag känner att jag borde vara närvarande ALLA dagar för att ha kontinuerlig koll på vad som händer. Men vad gör man som småbarnsförälder? Man kan ju inte välja bort sitt föräldraskap. Och förresten så vill jag inte det heller.
I onsdags insjuknade Leon i hög feber. I söndags åkte jag med honom till närakuten i Huddinge för han hade försämrats i andningen, och där fick han utlåtandet lunginflammation. Vi fick inhandla antibiotika och åka hem med vetskapen om att veckan som kommer skulle bli en vabbvecka.
Det första som händer är att min sambo uttrycker enorm oro över att behöva vara hemma eftersom han - som också har en arbetsledande befattning - har en vecka fylld av viktiga möten. Jag har ju också en vecka fylld med viktiga möten, men där och då bestämde jag mig en gång för alla: NÄR MITT BARN ÄR SJUKT SKA JAG INTE TVEKA EN SEKUND ÖVER VAR JAG SKA BEFINNA MIG! Jag är ju först och främst Leons mamma. Jag vill finnas hos honom när han är sjuk och jag vill vara den som tar hand om honom. Jag är till för mina barn och mitt jobb är till för att jag ska kunna göra det bästa för mina barn - det är inte tvärtom.
Sedan talade jag idag med en av mina kollegor och fast jag hade bestämt mig för ovanstående, så hör jag mig själv ursäkta mig för att jag nu är borta och att jag inte gjort vissa saker och glömt bort andra osv., varpå hon så underbart svarade: Men vi är ju faktiskt fler här som borde kunna göra det där när du är borta!
Hon har rätt. Jag har rätt. Det är viktigt att det flyter på jobbet, men det ska inte vara avhängigt av om jag är där eller inte. Jag ska kunna ta hand om det viktigaste jag har, och jag ska göra det utan att känna press.....
Bilden visar för övrigt hur bra man kan ha det då man är sjuk: då är det soffan och Ballerinakex som gäller....och det går ju inte av för hackor :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar