Potträning

Det har en längre tid varit dags att ordentligt börja potträna mitt fjärde barn men det visar sig då att potträning är inte något som görs lika lätt hos varje barn. Min första son Simon - som idag är 17 och världens tröttaste - var jättesnabb på att fatta galoppen och var helt blöjfri dagtid när han var 1.5 och helt blöjfri nattid när han var 2. Elias - som idag är 14 - och Alma - som snart fyller 11 - var lite mer normala. De pottränade och det blev väl en och annan liten olycka men inget värt att nämna.

Så kommer då lille Leon in i våra liv. En jätteintelligent och rolig kille som idag - när han är 2 år och 1 månad - pratar fyra-fem-ordsmeningar och är jätteduktig på att förstå såväl skämt som allvar....men inte hur det förhåller sig med relationen kiss-bajs-potta.....

Idag vaknade han med ett ryck och började genast beklaga sig över att blöjan gjorde ont och jobbade frenetiskt med att få av sig såväl pyjamas som blöja. Med lite hjälp från mig var han snart frigjord från blöjan och tog istället på sig pyjamasbyxan enbart. Jag kan förstå att det är skönt, men som mor vill man ju gärna slippa det som sedan hände.

Ner till kök och storarum, under förmanandet "glöm nu inte att du inte har blöja på dig". Jag börjar plocka fram frukost medan Leon ställer sig i storarummet och tittar på Bolibompa. Plötsligt ropar plastsyster "Nej nej nej"! Jag springer in till storarummet....bara för att se lille Leon stå rakt upp och ner som om inget händer medan det formligen skvalar utmed benet av kiss som snabbt sugs upp av den fina ryamattan under honom......

Vad göra? Varje gång jag försöker visa honom på pottan så skriker han hysteriskt. Han vill inte sitta på toaletten heller, men han gillar inte blöja och vill gärna vara blöjfri. Det är ju bara så synd att han inte hajar att om man ska vara utan blöja så måste man också gå på pottan eller toaletten. Det passar sig liksom inte att bara kissa rakt upp och ner där man befinner sig - om man uttrycker sig milt....