Jag hörde igår om en helt fruktansvärd händelse för ett föräldrapar. Det som känns allra jobbigast är att det mycket väl skulle kunna hända mig. Det är ju så mycket nu förtiden som man som förälder måste ha koll på och jag vet inte om jag alltid är så uppdaterad som jag behöver vara. I alla fall, så här var det:
En familj med två söner och deras föräldrar skulle åka på en längre bilresa och inför den så laddade mamman och pappan ner spelet Smurf Village på deras I-pads - för att ungarna skulle vara glada och nöjda antar man....Så påbörjades resan och ungarna spelade på. Efter ett tag upptäckte dock föräldrarna något hemskt - smurfarna i barnens spel körde skottkärror fulla med jordgubbar till det facila priset av 750 RIKTIGA SVENSKA KRONOR styck!! Den ena sonen hade fraktat jordgubbar för 10 000 kronor och den andre för 41 000! Sammanlagd summa 51 000 kronor! Man tror ju inte att det är sant..... Och alla experter är eniga: eftersom spelet inte är svenskt, och föräldrarna har godkänt spelavtalet (med de väldigt finstilta jordgubbspriserna) så har de inte en chans att få tillbaka några pengar utan de MÅSTE betala.....
Är inte detta ett scenario som vem som helst skulle kunna hamna i? Visst lever vi i ett samhälle där det är helt omöjligt att ha koll på allt? Och även när vi erbjuds att ha koll - tex via avtal på internet - så låter vi bli att läsa, eftersom vi ingår avtal nästintill dagligen och ibland flera gånger per dag, och läsande av avtal därför både är tidskrävande och känns lite "overkill".....
En motvikt till denna tanke slog mig när jag idag var på Junibacken med sambo och sonen Leon och mina två plastdöttrar Lova och Maxine. Junibacken är ju en underbar plats för såväl barn som vuxna och jag blir jättenostalgisk när jag kommer dit eftersom jag ju alltid varit en storläsare. När vi stod i bokhandeln så var jag - som alltid - supersugen på att köpa en bok till Leon. Jag bläddrade suget i en Tottebok och tänkte att det var en lämplig bok för hans ålderskategori. Men så slog det mig: Totteböckerna må vara aldrig så bra och kännas klassiska och ge mig goda vibbar, men det är ju en bok med nästan 40 år på sin nacke. Jag såg mig omkring för att se om jag kunde se några moderna varianter på Totte-temat, och det finns ju en hel del. Lite sorgligt att det är så här, att livet går vidare och det man själv älskade när man var liten helt plötsligt är gammalt och kanske till och med omodernt. Det är ju viktigt att man visar barnen det klassiska kulturarvet men det gäller ju att man samtidigt erbjuder moderna alternativ. Vem sa att det var lätt att vara förälder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar