Jag tror alla föräldrar känner igen sig när jag säger att det är stressigt att ha barn och samtidigt arbeta heltid. Jag undrar bara om man kan resonera kring tid på samma sätt som man kan resonera kring lön och dess förmåga att aldrig riktigt räcka till. Jag menar så här:
När jag levde ensam så hade jag enbart min lön att förlita mig på. Den räckte, men inte till någon vidare lyx, och väldigt sällan hela månaden. Den sista veckan eller åtminstone de sista dagarna före barnbidrag så var man tom i kassan och det var ok - för man visste ju att det skulle komma mer. Nu när jag lever med en man och vi har två inkomster så är det konstigt nog exakt samma fenomen innanför våra väggar, fast nu har vi råd att handla mycket mer och mycket dyrare. Vi handlar och äter och betalar och går på i våra liv, och några dagar innan barnbidraget så är vi ganska tomma i våra plånböcker. Samma fenomen trots mycket mera pengar.
I vår familj har vi som jag tidigare beskrivit ganska många barn. Alla bor inte här hela tiden, men generellt har vi hela tiden fler barn än flertalet familjer. När vi känner att vi är "få" så är vi kanske tre barn hemma, och då tycker vi att det känns lite lugnt och lite lyxigt! De senaste veckorna har vi dock varit fyra barn hemma och jag och sambon har arbetat mer än heltid - av olika orsaker. Detta har slitit på oss och jag har inte haft särskilt mycket ork att göra annat än bara sitta och slöa i soffan när kvällen kommit och Leon somnat. (Ja, jag vet att jag får mer kraft om jag går och tränar men det har inte riktigt matchat att komma iväg där heller) Min tanke är här att jag vet att tvåbarnsfamiljer kan känna sig lika trötta och jag vet att vi kan känna oss lika utschasade när vi har alla sex barn här. Stressen/tidsbristen känns konstant - oavsett hur många barn man har. Det är i mitt tycke ingen större skillnad på hur upptagen man känner sig om man har sex barn omkring sig eller om man har ett. Det blir kanske lite mer att städa efter sex barn, men tiden är lika uppbokad. Samma fenomen trots mycket färre antal barn.
Min slutsats blir: jag väljer själv vad jag vill lägga mina pengar på och det är bara MITT fel att jag själv konsumerar bort den lön jag fått innan månaden är slut. Jag väljer också själv vad jag vill lägga min tid på och det är bara MITT fel att jag själv prioriterar min tid så att den inte räcker till och jag känner mig tidspressad.
Återstår att se om jag kan lära mig att konsumera mindre och omprioritera min tid. Känns sådär lätt måste jag erkänna.....men man vet ju aldrig.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar